Thailand i mitt hjärta! Reseskildring om kontraster, självklarheter, olikheter och livsbejakande

En känsla av en upplevelse är väldigt svår att förmedla om inte mottagaren har upplevt och haft liknande känslor, för t.ex en resa, ett land, kulturmöte eller liknande....men man kan ju FÖRSÖKA, och det ska jag göra nu!

 

Kom precis innanför dörren efter en kylig promenad, det är lätt att önska sig en teleportering tillbaka till Thailand, tillbaka till solen och värmen, och de UNDERBARA människorna man träffar där. Efter närmare fyra veckor i mitt andra hemland är det bara att konstatera faktum....Sverige ÄR fattigt på väldigt mycket; det mest utmärkande är nog leende människor. Men det är väl klimatet, det är svårt att le samtidigt som man fryser :) Det går nog åt för mycket energi om man ska hålla värmen samtidigt som man ska mobilisera rörelseenergi till smilbanden.....

 

 

 

Det var min nionde resa till Thailand, och den bästa.....den senaste resan är alltid den bästa! (Resan blev ju inte sämre av att även mina söner med flickvänner också var med, så vi fick härliga dagar tillsammans).  Den första var ju förstås speciell, det var i september 2006. Den längsta varade nästan i ett år och den kortaste i två veckor.

 

När man landar i Bangkok....då spritter det i kroppen!

 

 

Den här gången hade jag bestämt mig för att se något nytt av Thailand, det blev Koh Samet, en fin liten ö på östra sidan. Men hittills har jag inte fastnat för någon del så mycket som för Koh Lanta. Denna gästvänliga ö i sydvästra delen av landet. Så för varje dag som gick blev längtan större till att komma dit. Efter fem dagar var det dags! En stor anledning till att jag trivs så bra där är förstås för att jag känner väldigt många av lokalbefolkningen sedan flera år tillbaka, när jag bodde och jobbade där knöt man kontakter som jag nu ser som väldigt fina vänner till mig. Det är t.o.m så att varje gång jag kommer dit är det alltid någon eller några som minns mig, men som jag inte alltid själv kan lokalisera.....det kan vara tuktuk-förare, eller personal på någon restaurang eller affär....men det är ju bara roligt!

 

För att ta sig dit med bil måste man åka två färjor, och redan på den första färjan var det någon som ropade på mig....det var ägaren till den resort jag bodde på i nästan ett helt år. Kärt återseende! Egentligen är det ju inte klokt att man har fler människor och vänner som känner mig där än i förhållande till var jag bor nu. Jag har ändå bott här i snart fyra år. Jag vet inte ens hur alla mina grannar i trappuppgången ser ut...det är sant! Ibland får man sällskap av folk i hissen, jag säger alltid hej.....och ibland lyckas jag att få några ord ur en del, det har jag satt i system, att försöka få folk att säga hej.....hur svårt kan det vara?? Men vissa ler faktiskt också efter ett tag!

 

Det är så många saker som gör att jag trivs så bra där, men om jag verkligen tänker efter och försöker hitta själva kärnan och VAD det är som gör Thailand till en stor kärleksupplevelse så är nog svaret: enkelheten! Det är så lätt att leva ett enkelt liv där, lätt att bli förankrad i själva kulturen och samhället som människorna där skapar utifrån de enkla medel som finns. Det är lätt att skapa kontakter, de bara händer, framförallt kravlösa sådana. Jag gillar enkelheten i strukturen....varför göra något komplicerat när det fungerar ändå? Sedan några år tillbaka försöker jag själv alltid att skala av och inte försvåra saker för mig själv. Vad är det för mening med att ta den långa vägen, när den korta tar dig dit du ska direkt? Visst, ibland kanske man behöver utforska den långa vägen för att lära sig....och det blir ju bara bra erfarenheter!

 

Jag har de senaste resorna bott på en liten, mysig och väldigt familjär resort på en Long Beach. Enkla bungalows, bambuhyddor med springor i väggar och golv, toalett med vattenhink och skopa bredvid som utgör själva spolanordningen. Som turist får man toalettpapper som slängs i sophink, man vill ju inte vara orsak till stopp i avloppet! När man kommer tillbaka till Sverige efter en längre tid kan man i början glömma det där med själva spolningen, och så sitter man där och undrar var man ska slänga papperet, ha ha! Man vänjer sig snabbt......På Marina resort känner man sig väldigt hemma, personalen är underbar, och det är väldigt lätt hänt att frukosten med utsikt över havet kan vara i flera timmar.....man bara är....avnjuter kanske en kokosnötshake, eller en frukttallrik med säsongens finaste ananas, vattenmelon, mango och banan. Framåt kvällen samlas många för att titta på de underbara solnedgångarna....att bli hänförd kan nog vara ett bra beskrivande ord! Och kontrasten är; en etta på tredje våningen strax utanför Göteborg, men även här kan jag få glädjen att uppliva fina solnedgångar sittandes på min balkong.....inte jämförbart, men ändå :)

 

Många av de som jag räknar som mina vänner, några är riktigt nära vänner, har jag träffat i Thailand. Dels jobbade jag ihop med några, men jag träffade även andra från olika delar av världen som jag sedan har fortsatt att träffa och ha kontakt med. Mycket berikande! De bästa vännerna kan bo längst bort. Jag ser inget problem med det, man vet var man har varandra. Varför är det lättare att träffa människor i andra länder som också blir ens vänner sen....än att träffa nya människor i Sverige, och dessutom kunna kalla dem för vänner? Kanske jag egentligen vet svaret.....MEN, jag träffar nya människor här också, och har fått några riktigt bra och nära vänner, det är jag väldigt glad för! Nya vänner kan man få hela livet! Vissa försvinner över tid, men då är det nog en mening med det.

 

Jag behöver egentligen inte skriva om havet, värmen, massagen, snorklingen, båtturerna, fisketurerna, de underbara stränderna, palmerna, maten, moppeutflykterna, hur billigt allt är, hur gott allt är, hur vänliga alla är, hur.....allt detta i en samklang är som den bästa ljuvliga musik som får din själ att flyga högt, högt....och man vill aldrig landa. Men jag landar varje gång....och varje gång så vet jag att jag snart är där igen.........Why not?

 

 

19 Mar 2013