Det är så mycket jag förstår nu, som jag trodde jag hade förstått, när jag trodde att jag förstod.

Vad tråkigt det måste vara att inte vilja vara med om en utveckling som handlar om en själv, en utveckling där medvetet skapande ger en passage till det omedvetna redan skapade...allt det där som bara finns där utan att man visste det. När man får små aha-upplevelser som kan uppstå när man gjort eller sagt något som man inte ens förväntade sig själv. När man i en sån situation blir jätteglad och kanske till och med stolt......över det oväntade. Om man vill så kan man bjuda sig själv på en hejdundrande färd, en lyxresa, en action utan motstycke, en resa dit ingen annan än du själv någonsin kommer att fara. Tänk...ingen annan bara du! Tråkigt kanske du tänker, att inte dela den med någon....men själva vitsen med det är att du delar den resan med varje människa du träffar, för det gör du genom att bara vara....den du just upptäckt att du är!

 

Jaaa, jag veeeet, FLUMMIGT! Men egentligen är det tvärtom, det är den enkla vägen, som i och för sig kan vara svår, men som alla kan ta, om man vill, det är kärnan. Och nej, det handlar inte om nåt religiöst pladder, eller om jag har gått och blivit någon sektmedlem, eller om hjärntvättning, eller om nåt annat konstigt heller. Det handlar bara om att upptäcka livet, världen och sig själv....att stanna upp och VERKLIGEN försöka se vad som finns, vad som är...och ställa sig lite frågor här och var, och att vilja hitta ett svar. Man kan det, man kan hitta alla svar tror jag, men de ser säkert olika ut för var och en. Det spelar ingen roll, huvudsaken är ATT man strävar mot en nyfikenhet....och den stillas inte, den blir bara större för varje svar man hittar.

 

Sanningshalten i ett påstående som man hör eller läser värderar man ju själv. Man kan tro att det är en total sanning, eller en ren lögn, eller något där emellan. Var och en har ju sin egen sanning, men den kan ju vara falsk i någon annans ögon....alltså, det kan då inte finnas något som är svart eller vitt...eller så gör det det! Det kanske är det man först bör ta reda på hos sig själv...hur tänker jag, varför tänker jag så, varför reagerar jag på ett visst sätt i en viss situation, VILL jag tänka eller reagera så. Allt är föränderligt, det tror jag att jag med säkerhet kan säga, annars skulle jag ju inte påtala det...med övertygelse....Allt man får serverat behöver inte betyda en sanning, eller för den delen en lögn. Våga...vilja...veta!

 

Att vara medveten om en omedvetenhet....går det? Eller att vara omedveten om en medvetenhet...nää...eller? Jag läste några rader som fick mig att stanna upp häromdagen, om du har hört talas om Tolle så kanske du vet. Han säger något i stil med: Det är inte hjärnan som skapar medvetenheten, det är medvetenheten som skapar hjärnan. Ooops, då får man tänka ett varv till....gör det, det gjorde jag, blev ganska nöjd med vad JAG kom fram till....

 

Jag har kommit fram till att de två orden "kärlek och fred" är de ord som innehåller allt som behövs. Om de orden kunde omsättas och förvandlas till "fysiska ord" (det går ju inte!) och ge ett konkret universiellt tillstånd...då skulle det tredje ordet "lycka" få glänsa.....Glöm inte heller de två orden "intention och intuition", två bra vänner som man ska lita på i allra högsta grad! Om intentionen får vara fred så kanske kärleken kan vara vägen! Världen FÅR inte och SKA inte se ut som den gör idag....vems intention var det? Min intuition säger mig att det är mycket på gång nu, åt rätt håll. Fler och fler som vaknar känns det som!

 

Och vi ska inte tro att vi vet allt....egentligen vet vi nog ingenting.....det får vi nog ta reda på!

10 Jun 2013